Igår var jag på min första hjärtgympa o det gick jätte-bra. Man skall ju faktiskt röra på sig ordentligt efter en sån här grej så att hjärtat får arbeta. Det gjorde jag genom att cykla 1,5 mil på 20 minuter!

Det ni..

Nu är det slut med de lata dagarna på soffan;-)

Jag är faktiskt jätte-glad att det fungerade med ryggen, för jag har inte kunnat äta mina ryggtabletter sedan sedan det här med hjärtat hände och det märks om man får säga det. Jag har både ondare och är betydligt stelare, men dom krockar tyvärr med kolesrtrol tabletterna.

Annars känner jag mig piggare och bättre för varje dag.

Snart är jag ute i utställningsringarna igen ;-)

The 20 April I took part of something really shaking.

I got a heart attack.

Thanks to a very professional caretaking by the ambulans people and the people at the intensive care, I survived.

Since may years I have had problems with my back and I have had surgery done, but I have always more or less pain in my back. Something I'm use to and learned to live with. After a dog show in March I got very much pain in the chest part of the back, the pain went out in my  left arm, but since I have had the same on the right side, I didn't care and my terapeut gave some extra massage and laser. It became better and didn't think much more of it exept for I had problems to sleep becase of the pain.

The 20 april I had more pain than usual and when I was finished by the terapaut I couldn't walk out by myself, but needed help. Back home I went for a rest and I felt a bit better. We had dinner and watched TV. Later I got worse and went upstairs for a rest, but I felt I didn't dare to stay there since if I got worse Chris would never hear me if I shouted for him, so I went down again. When I told him this he got really worried and he called a couple of friends and asked for advise. They told him to call 112 for an ambulance and so he did, even if thought he could have waited a little.

When the ambulance arrived the people saw directly what had happend and started first aid for heart attacks (though I didn't realise it then)

They contacted the heart intencive care at the hospital and were told what to do, took my bloodpressure, gave a lot of medicine both tablets and throught a vein. When this was done they carried me out to the ambulance and drove in highest speed with blue lights and all to the hospital some 60 km away. I didn't still realise how serious it was.

When we were there people stood waiting for me an I was taken to the intesive care for X-ray and operation. I felt it very unreal, it was like looking a TV series. Couldn't realize it was me. I was taken into a room filled with people dressed in green and they told me what they should do with me. Since I had got a lot of medicine I didn't care very much what they did.

 They did a kind o contrast X-ray and saw that 2 of 3 veins to my heart were closed. They cleaned one of them and did the other 2 weeks later.

I have got a lot of heart medicines that I will have to take the rest of my life and I am still tired but on my way back so slowly.

 What was the reason for this?

A bit too high coestrole values together with stress for a long time.

So be careful and take good care of yourseves.

Nothing bad without something good as well!

i have realised how many really good friends I have!

It's wonderful!!

Thanks for mails and phonecalls and support!!

In English go to my heart.

Den 20 April var jag med om en riktigt omskakande händelse.

Jag fick en akut hjärtinfarkt.

Tack vare snabbt och proffessionellt omhändertagande fick mitt hjärta inga skador.

Jag har sedan väldigt många år problem med ryggen och har genomgått ryggoperation. Jag är sjukpensionerad och har till o från mer eller mindre ont i ryggen. Något som jag lärt mig att leva med. Efter Malmö utställningen i mars fick jag väldigt ont i bröstryggen och det gick ut i vänster arm. Jag har haft liknande besvär på högersidan tidigare, så min terapeft gav mig extra massage och laser. Det blev lite bättre och jag tänkte inte mer på det förutom att det var svårt med sömnen.

Den 20 april fick jag ondare än vanligt och när jag var klar hos terapeften kunde jag inte gå ut därifrån utan hjälp. När jag kom hem gick jag o lade mig en stund och det lättade. Vi åt middag och kollade lite på TV. Sedan blev jag sämre och gick upp för att vila en stund igen. Väl uppe kände jag att jag inte vågade ligga där för Christer skulle aldrig höra mig ropa om jag blev sämre så jag gick ner igen. När han fick höra detta blev han orolig och ringde ett par vänner och frågade vad han skulle göra. Beskedet var att han skulle ringa ambulans, så det gjorde han även om jag tyckte att vi kunde väntat lite.

När ambulansen kom blev det fart, de såg genast vad som hade hänt och satte igång med "första hjälpen" mot infarkt (fast det visste inte jag då). De kontaktade hjärtintensiven där dom fick understöd. Blodtrycket var 190/100 pulsen minns jag inte och dom gav mig massor med medicin både som tabletter och direkt i blodet. När dom var klara med med mig i köket, hämtade dom båren och bar ut mig i ambulansen för transport till hjärtintensiven på Kalmar Larsarett. Det var blåljus och hela köret fast jag märkte inte mycket av det.

Ambulanssköterskan höll på och pratade med mig hela tiden så jag fick inte en blund i ögonen;-)

Tyckte faktiskt att hon var jobbig, men jag förstod ju inte hur allvarligt det var och att jag inte fick somna eller förvinna iväg.

När vi kom fram stod dom o väntade och jag kördes till hjärtintensiven och gjordes redo för kontraströntgen av kranskärlen. Det hela kändes väldigt overkligt. Det var som att titta på någon TV serie. Jag kördes in på en kombinerad röntgen o operationssal. Det var fullt med grönklädda människor där och dom tog sig an mig direkt och berättade vad dom skulle göra. Jag hade fått lugnande och var ganska omtöcknad så jag brydde mig inte så mycket i vad dom sade eller gjorde.

Läkaren skulle gå in genom en artär antingen i armen eller ljumsken. Man skulle gå upp till kranskärlen runt hjärtat, spruta in kontrastvätska och så skulle man se om det var täppt någonstans. Om det var det, skulle man göra en sk. ballongvidgning eller sprängning. På mig gick man in genom armen.

Man har tre stora kärl som förser hjärtat med blod. Två av dem visade sig vara täppta. Det vänstra som går runt hjärtat var helt  täppt, det högra var täppt till 80% medan det mittersta var rent. Man sprängde det vänstra och satte i ett nät som skall hålla det öppet. Detta gjordes under lokalbedövning så jag var med hela tiden. Jag såg också på en TVskärm när kärlet öppnades och blodet rusade in i hjärtat. Jag fick då en pulssänkning och blev lite yr. Jag ombads att hosta några gånger och pulsen gick upp igen. Jag fick sedan ett tryckförband av plast över armen och kördes upp till hjärtintensiven igen. Det hade tagit ungefär en timme.

Det blev en orolig natt och jag sov inte en blund. Efter 6 timmar började dom lossa på tryckförbandet över handleden. Det var svullet och värkte rejält. Så småningom kunde man ta bort bandaget och värken släppte. Jag kollades ofta och värdena var bra så efter två dagar fick jag åka hem för att återkomma om två veckor och spränga det andra kärlet också.

Det är nu gjort och jag har varit hemma ett par dagar. Skall fortfarande vara rätt om min arm, där artären varit öppen två gånger. Jag får inte lyfta är fortfarande trött, men skall bli pigg ganska snart. Jag har fått en del hjärtmedicin som jag skall ta i ett år. Sedan kan jag troligtvis utesluta någon av dom, men jag lär få medicinera resten av livet.

Vad orsakade då detta?

Något för höga kolestrolvärden tillsammans långvarig stress.

Den stora bidragande orsaken är tyvärr den häxjakt som pågick under hösten och våren.

Inget ont utan att det har något gott med sig.

Jag har insett hur många riktigt goda vänner jag har har.

Det är underbart!!

Tack för allt stöd!!

Klockan är kvart i tre på natten och jag kan inte sova för jag har världens tandvärk! Skall till tandläkaren i morgon eftermiddag men just nu känns det som en evighet tills dess. Det kommer att bli en lång, lång natt. Har tagit både panodil o dexofen, men värken molar på, vad gör man??

Nu är det jätte-länge sedan jag skrev här. Dels har det varit fullt upp, men den stora anledningen till att jag inte skrivit är att jag inte kunnat logga in. Hade bytt lösenord och glömt det nya... ganska typiskt mig.

Nu är jag med igen och skall försöka bättra mig.

Nyårshelgen firade vi hos goda vänner i deras splitter nya hus.

Vi kom dit dagen innan nyårsaftonen med alla våra hundar!!!

Det var faktiskt första gången som vi åkte hemmifrån en nyårshelg.

det är ju inte många som accepterar att man invaderar deras hem med ett gäng busiga Wheaten.

Vi hade en underbar helg där med massor av god mat och härliga hundpromenader. Som väl är, så är huset ett stabilt timmerhus och det stod kvar intakt när vi åkte därifrån ;-)

Vi hade underbart väder även om det var lite bistert.

Tack Björn, Christina, Matilda och Eivor för en jätte-trevlig helg.

In English further down

Jag har inte haft tid att skriva på ett tag nu och det har hänt massor.

Den 19-21 Juli hade vi vår årliga Kennelträff, med massor av kul för både hundar och hussar och mattar.

Läs mer här http://www.villarosa.se/VRDAYS.htm

Just den helgen passade Paisley på att komma i höglöp och eftersom vi planerat att para henne och den tilltänkta hanen bor ca 30 mil från oss blev det lite knivigt hur vi skulle lösa det, men som väl var kunde ägarna tänka sig att komma till träffen. Paisley och Goliat gillade varann så förhoppningsvis har vi ett gäng nyfödda valpar här om en dryg månad.

Läs mer här http://www.villarosa.se/ValparPuppies.htm

Den här helgen har Kennelklubben utställning i Ronneby och igår gick terrierna. En Irländsk domare Micael Kirby dömde och det var med spänd förväntan vi åkte dit. Vi hade anmält Snorre och Häxan (eftersom Paisley är dräktig). Snorre står för Championatet och vi hoppades på cert. Det fanns en del hundar från vår uppfödning där och många avkommor efter Villa Rosa hundar. Domaren var mycket sträng och en hel del 2or och 3or delades ut. Det är mycket ovanligt i vår ras att domarna använder hela graderingssystemet. 

Våra hundar fick ettor och Snorre blev trea i öppen klass hanar. Så det blev inget Championat för honom denna gången.

Däremot gick det väldigt bra för flera avkommor till hundar från oss och riktigt bra gick det för den tyska hunden MULTICH Brian O'Kelly vd Schönen Laustiz "Robin", ägd och visad av Sabine Perko, som vann öppen klassen och senare blev Bästa hane med Cert och han kunde då lägga "Svensk Utställnings Champion" till alla sina tidigare sex Championtitlar (nu ligger han bara en championtitel efter sin berömda far, MULTICH Villa Rosas Queve-Jumper). Han vann också BIRet(Bäst i Rasen) och senare på eftermiddagen vann han Terrier Gruppen (BIG 1) !!!!

Han skall tillbaka i eftermiddag och tävla i Best In Show!!!

Detta är jätte- stort!!!

Av någon anledning är det ytterst sällan som domare plockar fram Wheaten i grupperna, även att Wheaten oftast är den ras med flest anmälda hundar. Vi måste bara åka ner och heja på Robin och Sabine i eftermiddag!!!

 *************

I haven't had time to write in a while now and a lot of things have happened. The 19-21 July, we had our annual Kennel Days, with lots of fun for both dogs and their owners.

Read more here http://www.villarosa.se/VRDAYS.htm

That week-end our paisley came in heat and since we had planned to breed her and the sire lives some 300 km away, we didn't know how to solve it. Happily the owners of him came to us during the days and Paysley and Goliat liked each other so hopefully we will have some newborn puppes in five weeks.

Read more http://www.villarosa.se/ValparPuppies.htm

This week-end The Kennel Club holds an all breed Show in Ronneby and yesterday was the Terrierday. Judge was an Irishman, Michael Kirby , and we were very excited when we went there. We had entered Snorre and Häxan (since Paisley is pregnant). Snorre needs another CC for his title and we was hoping to win it. There were some dogs from our breeding and a lot of off-spring from Villa Rosa dogs. The judge gave out some 2nds and 3rds and it not so common that judges use the hole judgeing system.

Our dogs got 1st and Snorre was placed 3rd in open males so there was no title for him this time.

Maany of the off-springs had a very good day and the German dog MULTICH Brian O'Kelly vd Schönen Laustsz "Robin", owned and handled by Sabine Perko, had an excellent day, I would say. At first he won Open class, later he won Best male and the CC that gave him the Swedish title to put to the other six Champion titles he already has (he has now one title to go to even up with his famous sire MULTICH Villa Rosas Queve-Jumper). He won BOB (Best of Breed) and ended up later in the afternoon winning the Terriergroup!!!!

So today he shall compete in Best In Show!!  This is Big!!

We just must go down there and support robin and Sabine!

Nu är det bråda tider inför träffen som börjar på fredag.

Priserna till tävlingarna som jag beställde från Agria i början av mars har inte kommit än så jag ringde upp dem idag. Efter 4 månader är dom fortfarande slut, känns inte roligt alls, men efter träffen har vi ju ingen nytta av dem så jag avbeställde allt. Nu gäller det att snabbt hitta andra grejer istället.

Vi kommer att få en ny medlem i familjen. Just nu är hon på väg med flyg från Irland och Christer sitter på Arlanda och väntar. Hon är 10 veckor och jätte-söt. Det skall bli väldigt spännande att möta henne i natt när de kommer hem. Jag vet inte vad hennes officiella namn är men hon kallas för Rosie.

Har inte haft tid att skriva mer om WW veckans två sista dagar, men förhoppningssvis får jag en stund över i nästa vecka när träffen är avklarad.

Christina ringde igår och berättade att hennes Sallie, Harrys syster, blivit 2a i juniorklassen i Tvååker och att hon fått CK. Karin Bergbom från Finland dömde. GRATTIS! http://www.villarosa.se/Winners.htm 

Sedan ringde Jörgen och var överlycklig. Kaleigh hade tagit Cert och blivit BIM i Danmark. Detta betyder att hon blir både Dansk och Svensk Champion. GRATTIS!!

Tog en bild av priser och gåvor efter WWW veckan!